Det är viktigt att patienten undersöks i samarbete med patienten och anhöriga. Att patienten får tala sitt modersmål är viktigt för att patienten ska känna sig trygg.
En 71-årig man har fallit ner från taket under renovering. Han kan inte röra på extremiteterna och hustrun har blivit ängslig och ringt till nödcentralen. Förstavården anländer till platsen.
F: Hej, jag är förstavårdare Mikael. Vad har hänt?
P: Jag var på taket och reparerade. Plötsligt tappade jag greppet och föll ner.
F: Ta det lugnt, rör er inte.
P: Det gör så ont att jag inte kan röra mig.
F: Kan ni säga hur högt ifrån ni föll?
P: Jag föll ner från det där taket. Troligen är det sju meter högt.
F: Hur kom ni ned? Ryggen först, benen först eller hur?
P: Jag föll så att mina fötter rörde marken först.
F: Var har ni mest ont?
P: Mitt ben är väldigt sjukt. Min rygg är också mycket sjuk. Min högra arm värker. Min nacke känns öm.
F: Kan ni beskriva hurdan smärtan är?
P: Smärtan i benen och ryggen är skärande och oerhört stark. Smärtan i armen är inte så kraftig.
F: Strålar smärtan ut någonstans?
P: Smärtan känns i hela kroppen.
F: Hur stark är smärtan på en skala från 0 till 10?
P: Jag skulle säga tio.
F: Har smärtan blivit värre?
P: Smärtan har hållits på samma nivå.
F: Nu ska jag känna på er kropp. Berätta
Förstavårdaren känner på bröstkorgen, magen, höften, huvudet, nacken, ryggen, händerna och fötterna.
F: Jag sätter dropp åt er nu. Nu kniper det lite.
F: Nu mäter jag blodtrycket och sätter saturationsmätaren.
F: Jag lyssnar på era andningsljud. Jag mäter också temperaturen och blodsockret.
P: Bra. Får jag någon värkmedicin?
F: Jag ger er smärtmedicin intravenöst.
P. Okej. Förhoppningsvis hjälper det.
F: Ta det lugnt. Vi försöker flytta er försiktigt utan att orsaka mera smärta. Vi f lyttar er på den här vakuummadrassen och sen in i ambulansen.
F: Säg till när smärtan börjar avta.
P: Smärtan har lättat. Jag skulle värdera den med nummer 7.
F: Nu åker vi till sjukhuset för noggrannare undersökningar och för att få vård.
P: Det låter bra.
F: Säg till mig om ert tillstånd ändras på resan.
P: Okej. Lyckligtvis ligger sjukhuset nära.
F: Jag frågar er om några saker under resan. Kan ni nämna era sjukdomar och er medicinering.
P: Högt blodtryck, hjärtsvikt, kranskärlssjukdom, astma, KOL och epilepsi. Det finns många mediciner och dem kommer jag inte ihåg utantill. Dem hittar man på Mina Kanta-sidorna.
En cykelolycka, där ett 6-årigt barn har skadat sig. Bilchauffören har ringt till nödcentralen. Förstavården kommer till platsen.
P: Det gör ont.
F1: Vad heter du?
P: Vilja.
F1: Vad har hänt?
F1: Ta det riktigt lugnt. Jag ska hjälpa dig. Var bor du?
P: I det där huset. Jag skulle inte ha fått komma hit med den nya cykeln. Inte gick väl cykeln sönder? Det gör ont i huvudet.
F1: Är mamma eller pappa hemma?
P: Ni får inte berätta för mamma. Hon är arg för att jag kom hit.
F1: Vi behöver mera hjälp. Ber du?
F2: Jag har bett om mera hjälp.
F1: Vilja, hör du mig? Jag måste öppna dina kläder lite. Visar du var det gör mest ont? Jag måste se på din fot och din hand. Säg till om det gör ont.
P: Det gör ont i foten.
F2: Gör det ont nu när jag inte rör den?
P: Det gör ont. Var är min pappa?
Mera hjälp kommer snabbt. F2 för bilchauffören till sidan.
Chauffören: Jag kolliderade med henne. Jag tittade på telefonen och märkte ingenting förrän det dunsade till. Allt är mitt fel.
F2: Vi går till sidan. Man tar hand om barnet. Nu är det ingen panik längre. Vart var ni på väg?
Chauffören: Jag kommer inte ihåg, kanske hem? Jag vill bort härifrån.
A: Vilja vad har du gjort? Har jag inte sagt att hit får man inte komma! Och titta på din nya cykel. Den har gått helt sönder och du får ingen ny. Var det den där kvinnan som stötte till dig? Vad har du gjort åt mitt barn?
F2: Försök nu lugna ner er. Mamman kan nu gå till Vilja och vara med henne.
Förstavårdaren är nu hos Vilja och undersöker henne.
F1: (Br) Jag tittar och känner på dig här. Gör det ont? Bröstbenet är stabilt.
F1: (M) Jag trycker lite på magen. Gör det ont? Magen är mjuk, den ömmar inte, några gamla blåmärken på magens hud.
F1: (Hö) Sedan skall jag känna på din sida. Gör det ont? Ja. Smärta till höger.
F1: (Hj) Huvud. Gör det ont här. Ja. Huvudet är sjukt, hjälmen har spruckit.
F1: (R) Gör det ont i ryggen? Nej.
F1: (E) Extremiteterna. Gör det ont när jag rör dina händer och ben? Det hör ont i handen. Högra låret är svullet, ingen felställning. Förstavårdaren frågar den andra förstavårdaren: Fick du dokumenterat det?
F1: Jag sätter på fingret en sådan här liten apparat. Du låter väl den vara där. Det gör inte ont. Saturation är 95. Sedan sätter jag sådana små klisterlappar på bröstet. Det gör inte heller ont. Jag visar dig sedan när de är på plats vad man ser från den där lilla televisionen. Sinusrytmen, pulsen är 145. Vet du sedan sätter jag på din hand ett sådant här klistermärke. Den trycker lite, du kan säga hur det känns när du hör lite surr.
F1: Jag sätter det på den handen som inte är sjuk. Blodtrycket är 100/60. Vi flyttar dig på en sådan där fin madrass, men innan det sätter jag en sådan här krage runt din nacke. Du har säkert inte haft en sådan tidigare.
F2: Bli inte rädd, jag tar i dig här så att vi får den där fina kragen på dig. Det kan kännas lite obekvämt.
F1: Nu flyttar vi dig på den där madrassen. Du säger väl till om det gör ont.
Att lugna patienten
Ta det lugnt!
Ingen panik!
Var inte orolig!
Det här klarar du nog!
Sisällöt on lisensoitu CC BY-SA 4.0.
© Tampereen ammattikorkeakoulu
© Copyright 2020. All Rights Reserved.